Eldvittnet

Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i manga ar försörjt sig pa att latsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon pa löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett pa en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt pa att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlaten flicka som rymde fran anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit sa snäll. Joona har redan stannat längre pa denna brottsplats än vad nagon annan kommissarie skulle göra. Ända är han inte färdig, han tänker att han maste se ytterligare nagonting för att bli utsläppt fran detta fruktansvärda rum, han maste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra traden som en nal. Han ser pa flickan i sängen. En svag värme utstralar fortfarande fran den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att nagonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svart att koncentrera sig pa detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften fran henne och förstar plötsligt vad det är han ser under nageln. Jakten pa förövaren tar gang pa gang valdsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gator, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en atervändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.